Ja, jag har en ondskefull far som trasar sönder mig inifrån och ut.
Det är lätt för andra att säga "du måste gå vidare, stäng ute honom från ditt liv" och liknande, men det är inte riktigt lika lätt att genomföra det. Han är ju min far, eller ja om ni frågar honom är jag inte hans dotter... Men min mamma, syskon, farföräldrar, morföräldrar etcetera vet innerst inne att jag är hans dotter.
Det senaste är att han bestämt att jag inte längre får lov att bära hans efternamn och inte mina syskon heller för den delen så nu har jag bestämt mig, jag ska skicka in en blankett till skatteverket och avsäga mig hans efternamn.
Det är klart att det svider och det är ett stort beslut för det går inte att ändra på det sedan, men jag måste göra vissa saker för att rädda mig själv... Och nu sörjer jag honom som om han inte fanns, för det gör han ju inte, åtminstone inte i mitt liv.... vilket han själv valt!
Men återigen, frågar ni honom har han aldrig gjort ett enda fel, vi har haft en konfliktfri och problemfri uppväxt och enligt honom är det han som är offret och min mamma, jag och mina syskon är enligt honom så hemska mot honom... Tyvärr är hans verklighetsbild något skev vilket gör att han inte längre är medveten om vad som egentligen är sanning och inte, tragiskt men sant....
