Låt mig slippa känna...

Jag står i duschen, mitt i strålen så att det varma vattnet strilar nedför mitt huvud, mitt ansikte och bränner mot mina kinder... jag känner ingen skillnad på vattnet som rinner och tårarna som bränner. Vattnet dövar allt annat och jag försöker att fokusera mig på ljudet av vattnet som stänger ute alla andra ljud från mina öron. Men tankarna fortsätter virvla runt i mitt huvud, i mitt hjärta och i min själ och snart känner jag ingenting eller känner jag allting, jag blir förvirrad av allt som vill in och allt som vill ut och ingenting kommer någonstans allt bara famlar omkring.

Hårda väggar...

Det sprang en vägg mot mig och den var hård...
Den återkommer...
Den springer fortfarande mot mig och varje gång är den lika hård.